Ny avhandling: Jansson, Tobias (2023)

Vem får stanna? Om politiska problemrepresentationer av rätten att stanna i Sverige 1936–1989. Diss. Göteborgs universitet

Abstract

Det har snart gått ett decennium sedan vi fick ett paradigmskifte i Sveriges migrationspolitik. Skiftet aviserades för allmänhet och media den 24 november 2015. Vi minns alla den omtalade presskonferens där Stefan Löfven (S) och Åsa Romson (MP) talade om en ohållbar situation och om att Sverige behövde ett ”andrum”. I internationell media beskrevs regeringens nya hållning i asylfrågan som en igenkastad dörr i ansiktet på flyktingar (Crouch, 2015). Frivilligorganisationerna varnade för allvarliga konsekvenser och skulle få sina farhågor besannade (se Asylkommissionen, 2022). Så småningom skulle även synen på rättigheter, välfärd och integration påverkas i grunden (Larsson, 2020).

När jag skriver denna anmälan i juli 2023 är det snart ett år sedan Tidöpartierna tog initiativ till ännu ett paradigmskifte på migrationsområdet, nämligen i ”synen på asylmottagande” (Tidöavtalet 2022, s. 29). En rad utredningar tillsätts i skrivande stund för att ytterligare strama åt asylpolitiken. Senvåren 2023 har ett antal lagförslag presenterats om en effektiviserad så kallad inre utlänningskontroll, asylcenter, anmälningsplikt, återvändandecenter med mera.

Hur kunde det hända? Varför blev det ett så stort problem att människor på flykt bereds en fristad? Och hur har asylrätten villkorats över längre tid i Sverige?

De här frågorna behandlas i en doktorsavhandling i socialt arbete som försvarades våren 2023 vid Göteborgs universitet: Vem får stanna? Om politiska problemrepresentationer av rätten att stanna i Sverige 1936–1989 av Tobias Jansson.