Kampen för ett ”vi”

Förhandlingar och kompromisser vid etablering av krav på social rättvisa för utvecklingsstörda

Abstract

Funktionshinderrörelsen är ett av flera exempel på hur människor organiserat sig för att åstadkomma rättvisa för en socialt missgynnad grupp. I takt med att organisationerna lyckats artikulera och etablera sina krav på den offentliga och politiska arenan har kampen också åstadkommit reella förändringar. En sådan organisation är Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB). Organisationen bildades vid 1900-talets mitt och är en av de äldsta i den svenska funktionshinderrörelsen. FUB tas här som exempel på hur rörelseorganisationers ibland problematiska kamp för resurser och legitimitet kan förstås mot bakgrund av förutsättningar som är gemensamma för organisationer som driver politiska krav för underordnade grupper. I sådana organisationer uppstår återkommande oenighet i helt centrala frågor, som vilka gemensamma erfarenheter som är viktigast, hur medlemmar ska rekryteras och vilka politiska krav som ska drivas. Ett sätt att tolka sådana diskussioner är att individualisera problemen och att hänföra dem till inkompetens, samarbetssvårigheter, illojalitet etcetera. I den här artikeln förstås diskussionerna mot bakgrund av ett mer grundläggande problem: att politisk framgång betingas av organisationens storlek såväl som av hur entydigt den artikulerar sin kollektiva identitet och sina politiska krav. Dilemmat består i att risken för oenighet tenderar att öka ju fler personer organisationen lyckas rekrytera. Dilemmat mellan storlek och enighet kan inte lösas, icke förty måste det hanteras.