Hur avgränsas det kommunala ansvaret för att tillgodose äldres behov i kommunala riktlinjer?

Författare

  • Sara Wittberg
  • Annika Taghizadeh Larsson

DOI:

https://doi.org/10.3384/SVT.2021.28.3.4262

Abstract

Trots att kommunala riktlinjer uppmärksammats som avgörande för hur välfärdens ambitioner för äldreomsorgen tillämpas på lokal nivå genom att vägleda biståndsbedömare i deras bedömningar och beslut så saknas ingående analyser av hur sådana styrdokument är utformade. Syftet med artikeln är att belysa hur det kommunala ansvaret för att tillgodose individuella behov avgränsas i kommunala riktlinjer för biståndsbedömning avseende äldre människor enligt Socialtjänstlagen, liksom hur avgränsningarna underbyggs och legitimeras. Ambitionen är att öka förståelsen för biståndshandläggares arbetsvillkor samt att bidra med underlag för diskussioner om äldreomsorgens styrning. En analys av 51 strategiskt utvalda kommuners riktlinjer har genomförts med stöd i teorin om framing. Analysen visar hur kommuner i riktlinjerna framställs som ansvariga för att tillhandahålla vissa insatser snarare än att, i enlighet med de ambitioner som fanns då SoL infördes, tydliggöra vad som på den lokala nivån är att betrakta som en skälig levnadsnivå när det gäller livsföring i övrigt. Det utrymme som lagen lämnar för lokala anpassningar legitimerar i riktlinjerna istället ett begränsat och specificerat insatsutbud. Begränsningar av det kommunala ansvaret underbyggs och sker även genom såväl korrekt som inkorrekt hänvisning till rättspraxis samt genom att äldres behov av stöd på ett rättsligt tveksamt sätt hänvisas till anhöriga. Riktlinjernas utformning riskerar för det första att – vid tillämpning – ha en negativ inverkan på rättssäkerheten eftersom normerande utbud av insatser är svåra att kombinera med principen om individuell bedömning. För det andra försätter det biståndshandläggarna i en situation där de riskerar att hamna i kläm mellan att följa SoL och lokala föreskrifter då dessa ger motstridiga budskap. För det tredje kan variationer av äldreomsorgens styrning på lokal nivå leda till systematiska skillnader i tillämpningen av lagen. En kartläggning som genomfördes innan artikeln färdigställdes visar att 2019 hade 274 av Sveriges 290 kommuner riktlinjer för biståndsbedömning.

Nedladdningar

Nedladdningsdata är inte tillgängliga än.

Referenser

Andersson, K. (2004) Det gäller att hushålla med kommunens resurser.Biståndsbedömares syn på äldres sociala behov. Socialvetenskaplig tidskrift, 11(3–49): 275–292.

Bergmark, Å., Parker, M.G. & Thorslund, M. (2000) Priorities in care and services for elderly people. A path without guidelines? Journal of Medical Ethics, 26: 312–318.

Blomberg, S. & Pettersson, J. (2011) När en ny organisationsmodell blir vardag. Spridningen av specialiserad biståndshandläggning inom den kommunala äldreomsorgen och vad som hände sedan. Socionomens forskningssupplement, 29(1): 20–32.

Dunér, A. (2018) Equal or individual treatment. Contesting storylines in needs assessment conversations within Swedish eldercare. European Journal of Social Work, 21(4): 546–558.

Dunér, A. & Nordström, M. (2003) Dilemman i biståndsbedömarnas Yrkesutövning. FoU i Väst, Rapport 1:2003. Göteborg: Göteborgsregionens kommunalförbund.

Entman, R.M. (1993) Framing. Toward clarification of a fractured paradigm. Journal of Communication, 43(3): 51–58.

Erlandsson, S. (2018) Individuella bedömningar eller standardiserade insatser? Kommunala riktlinjers roll i biståndshandläggares arbete. I: H. Jönson & M. Szebehely (red.) Äldreomsorger i Sverige. Lokala variationer och generella trender, 43–58. Falkenberg: Gleerups.

van Hulst, M. & Yanow, D. (2016) From policy “frames” to “framing”. Theorizing a more dynamic, political approach. American Review of Public Administration, 46(1): 92–112.

Jensen, P.H. & Lolle, H. (2013) The fragmented welfare state. Explaining local variations in service for older people. Journal of Social Policy, 42(2): 349–370.

Jönson, H. & Taghizadeh Larsson, A. (2009) The exclusion of older people in disability activism and policies. A case of inadvertent ageism? Journal of Aging Studies, 23(1): 69–77.

Lipsky, M. (2010) Street-level bureaucracy. Dilemmas of the individual in public services. New York: The Free press.

Mason, J. (2002) Qualitative researching. 2 uppl. Trowbridge: Cromwell Press Limited.

Nilsson, J. (2016) Med makt följer ansvar. Socialtjänstens myndighetsutövning inom LSS och hemtjänst. Rapportserie IVO 2016-30. Stockholm:

Inspektionen för vård och omsorg. [https://www.ivo.se/globalassets/dokument/publicerat/rapporter/rapporter-2016/med-makt-foljer-ansvar-rapport.pdf Hämtat: 2019-03-16].

Norman, E. & Schön, P. (2005) Biståndshandläggare. Ett (o)möjligt uppdrag. Rapport 2005:4. Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum.

Olaison, A., Torres, S. & Forssell, E. (2018) Professional discretion and length of work experience. What findings from focus groups with care managers in elder care suggest. Journal of Social Work Practice, 32(2): 153–167.

Proposition 1979/80:1. Om socialtjänsten. Stockholm: Regeringen.

Proposition 2000/01:80. Ny socialtjänstlag m.m. Stockholm: Regeringen.

Proposition 2005/06:115. Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre. Stockholm: Regeringen.

Proposition 2008/09:82. Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående. Stockholm: Regeringen.

Rauch, D. (2007) Central versus local service regulation. Accounting for diverging old-age care developments in Sweden and Denmark, 1980– 2000. Social Policy & Administration, 42(3): 267–287.

Sandkjær Hanssen, G. & Helgesen, M.K. (2011) Multi-level governance in Norway. Universalism in elderly and mental health care services. International Journal of Sociology and Social Policy, 31(3): 160–172.

SFS 1987:230 Äktenskapsbalk. Stockholm: Justitiedepartementet.

SFS 2001:453 Socialtjänstlag. Stockholm: Socialdepartementet.

SFS 2017:725 Kommunallag. Stockholm: Finansdepartementet.

SFS 2017:900 Förvaltningslag. Stockholm: Justitiedepartementet.

Siverskog, A. & Jönson, H. (2020) Vart är äldreomsorgen på väg? Argument för och emot förenklad biståndshandläggning. Socialvetenskaplig tidskrift, 27(1): 91–110.

Socialdepartementet (2017) Kommittédirektiv. Översyn av socialtjänstlagen. Direktiv 2017:39.

Socialstyrelsen (2003) Ekonomisk prövning av rätten till äldre- och handikappomsorg. Artikelnr: 2003-109-18.

Socialstyrelsen (2020) Dagverksamhet för personer med demenssjukdom. En vägledning. Artikelnr: 2020-6-6797.

SOU 2017:21 (2017) Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer. Stockholm: Socialdepartementet.

SOU 2020:47 (2020) Hållbar socialtjänst. En ny socialtjänstlag. Stockholm: Socialdepartementet.

Statistiska centralbyrån (2019) Folkmängden i Sveriges kommuner 1950–2018 enligt indelning 1 januari 2019. [https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/ befolkningens- sammansattning/befolkningsstatistik /#_Tabellerochdiagram Hämtat: 2019-05-29].

Sveriges Kommuner och Landsting (2016) Kommungruppsindelning 2017.Omarbetning av Sveriges kommuner och Landstings kommungruppsindelning. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting.[https://webbutik.skl.se/bilder/artiklar/pdf/7585-455-7.pdf?issuusl=ignore Hämtat: 2019-03-16].

Szebehely, M. & Meagher, G. (2018) Nordic eldercare. Weak universalism becoming weaker? Journal of European Social Policy, 28(3): 294–308.

Szebehely, M. & Trydegård, G-B. (2007) Omsorgstjänster för äldre och Funktionshindrade. Skilda villkor, skilda trender? Socialvetenskaplig tidskrift, (2–3): 197–219.

Szebehely, M. & Trydegård, G-B. (2014) Hur mycket självbestämmande ryms det i skälig levnadsnivå? Socialtjänstlagens visioner och äldreomsorgens realiteter. I: U. Petterson (red.) Tre decennier med socialtjänstlagen. Utopi, vision, verklighet, 103–126. Malmö: Gleerups.

Szebehely, M. & Trydegård, G-B. (2018) Generell välfärd och lokalt självstyre. Ett dilemma i den svenska äldreomsorgen? I: H. Jönson & M. Szebehely (red.) Äldreomsorger i Sverige. Lokala variationer och generella trender, 21–42. Falkenberg: Gleerups.

Downloads

Publicerad

2022-03-11

Mest lästa artiklar av samma författare