Meritokratin välsignar ojämlikheten

Författare

  • Petter Larsson

DOI:

https://doi.org/10.3384/SVT.2024.31.3-4.5634

Abstract

En sommar för över tio år sedan var jag semestervikarie på en tidningsredaktion. Jag hade vid det laget en examen från Journalisthögskolan och ytterligare fyra års universitetsstudier bakom mig. Jag hade varit chefredaktör för två studenttidningar, ledarskribent på en stor morgontidning, politisk redaktör på en veckotidning och arbetat 15 år som frilansande kulturjournalist.

Vid min sida fick jag denna sommar en ung nyrekryterad nepo baby, ett barn till en kompis till chefen. Hens föräldrar var båda framgångsrika i branschen. Själv hade vederbörande så vitt jag visste inga egna journalistiska meriter.

Jag hade visserligen sett liknande förfaranden på andra håll, så jag var inte naiv, men jag gnisslade ändå tänder över denna vederstyggliga korruption som jag kände innebar att redaktörerna pissade på mina egna yrkeskunskaper och mitt hårda arbete. Nu var jag satt att dadda ett kulturbarn som glidit in i gräddfilen. Jag hatade det.

Hen gjorde jobbet mycket bättre och snabbare än den ordinarie redaktören, kunde skriva, var kreativ, rolig och arbetsam och lätt att tycka om. Det gjorde nästan saken värre.

Downloads

Publicerad

2025-01-27

Referera så här

Larsson, P. (2025) ”Meritokratin välsignar ojämlikheten”, Socialvetenskaplig tidskrift, 31(3-4), s. 537–550. doi: 10.3384/SVT.2024.31.3-4.5634.