Att teoretisera: en artikel, ett exempel, en appell

Abstract

Hur många av oss kan räkna med hjälp från våra nära och kära om vi får kännbara ekonomiska bekymmer som vi inte kan lösa på egen hand? Om det är riktigt illa, och jag drar mig för att gå till socialkontoret – vilket många gör – kan jag då vända mig till någon i familjen, släkten eller vänkretsen? Och hur ska jag då på bästa sätt lägga fram mitt dilemma, utan att äventyra den aktuella relationen, skapa konflikter eller skuld- och andra obehagskänslor hos mig själv och den andre?

Ungefär så heter det i ingressen till en artikel som Majen Espvall och jag skrev tillsammans inom ramen för ett större forskningsprojekt om informellt ekonomiskt stöd, finansierat av dåvarande FAS (numera Forte). Artikeln, som nu har ett antal år på nacken, döptes till Reciprocitetens villkor. Om informellt ekonomiskt stödutbyte (Espvall & Dellgran, 2006). Detta är historien om dess tillkomst, och de mer eller mindre (o)medvetna överväganden som låg till grund för hur den kom att skrivas. Men syftet är inte enbart att rekonstruera vägen fram till den färdiga texten. Genom att sätta fingret på vad och hur vi gjorde, vilket resulterade i en teoretisering av den komplexa dynamik som präglar mellanmänskligt utbyte av hjälp, stöd och omsorg, är ambitionen också att illustrera en så kallad konfigurativ teoretisering som kan användas för att fånga sociala processer och kausal komplexitet (Furnari m.fl., 2021).