EBP och verksamhet med personligt ombud

Formaliseringar och objektiviteter

Författare

  • Allan Lidström

DOI:

https://doi.org/10.3384/SVT.2021.28.1.4076

Abstract

Evidensbaserad praktik (EBP) har länge varit föremål för en polariserad debatt inom socialt arbete. De mest uttalade meningsskiljaktigheterna rör EBP:s vetenskapssyn och i debatten accentueras detta ofta genom att EBP associeras med ett snävt metodologiskt fokus. Samtidigt har EBP i praktiken omtolkats på ett sätt som gjort att begreppet riskerar att urvattnas och inte bli förpliktigande. Varken ett snävt metodologiskt fokus eller ej förpliktigande tillämpningar är troligen optimala för att generera förbättringar i social omsorg eller för att ta till vara de reflektioner som gjorts inom socialtjänsten som kan vara värdefulla vid revidering av EBP. Den här studiens syfte är därför att göra delvis ny begreppsbildning tillgänglig och visa vad den kan betyda för att utveckla förhållningssätt och tillvägagångssätt. Det görs genom att analysera relationen mellan EBP:s grundläggande tillvägagångssätt och en socialtjänstpraktik (personligt ombud) som uppvisar den komplexitet som anses typisk för socialt arbete. Ett vidare syfte är att bidra med reflektioner om vilka element i EBP som behöver revideras respektive tas till vara för att EBP ska vara ett potentiellt önskvärt projekt i en sådan verksamhet. Det empiriska materialet utgår ifrån intervjuer i en ombudsverksamhet och det analyseras med teoretisk utgångspunkt i teknik- och vetenskapsstudier. Resultatet visar att den typ av kognitiva formaliseringar som tillämpas i strävan efter mekanisk objektivitet inom EBP kan vara problematiska i ombudsverksamheten. Samtidigt är formaliseringar i sig inte problematiska eftersom ombudsverksamheten, trots intryck av komplexitet, är mer formaliserad än vad den först verkar. De mest betydelsefulla formaliseringarna i verksamheten är dock inte kognitiva utan sociala och analysen pekar på att det kan vara värdefullt att komplettera EBP med medveten och strukturerad användning av sådana sociala formaliseringar för att stärka disciplinär objektivitet.

Nedladdningar

Nedladdningsdata är inte tillgängliga än.

Referenser

Bergmark, A. & Lundström, T. (2011) Evidensbaserad praktik i svenskt socialt arbete. Om ett programs mottagande, förändring och möjligheter i en ny omgivning. I: I. Bohlin & M. Sager (red.)

Evidensens många ansikten. Evidensbaserad praktik i praktiken. Lund: Arkiv förlag.

Broström, L. (2019) Vad göra när vi önskar att vi visste mer? En etisk fråga för socialtjänst och forskning. I: Vetenskap och beprövad erfarenhet. Socialtjänst. Lund: VBE.

Collins, H. M. (1981) Stages in the Empirical Programme of Relativism. Social Studies of Science. 11:3-10.

Collins, H. M. (2010) Tacit and explicit knowledge. Chicago: University of Chicago Press.

Daston, L. (1992) Objectivity and the escape from perspective. Social Studies of Science, 22(4):597–618.

Daston, L. & Galison, P. (2007) Objectivity. New York: Zone Books.

Flyvbjerg, B. (2011) Case study. I: K. D. Norman & Y. S. Lincoln (red) The Sage handbook of qualitative research. (4 uppl.). Thousand Oaks: Sage.

FORTE (2019) Prioriteringar fo?r forskning om socialtja?nsten. Perspektiv fra?n brukare, policy och praktik. Stockholm: FORTE.

Gray, M., Plath, D. & Webb, S. A. (2009) Evidence-based social work. A critical stance. New York: Routledge.

Guyatt, G., Cairns, J., Churchill, D. et al. (1992) Evidence-based medicine. A new approach to teaching the practice of medicine. JAMA, 268(17): 2420–2425.

Hammersley, M. (2005) Is the evidence-based practice movement doing more good than harm?

Reflections on Iain Chalmers’ case for research-based policy making and practice. The Policy Press, 1(1): 85–100.

Hammersley, M. & Atkinson, P. (2007) Ethnography. (3 uppl.). London: Routledge.

Haynes, R. B., Devereaux, P. J. & Guyatt, G. H. (2002) Clinical expertise in the era of evidencebased medicine and patient choice. Evidence-Based Medicine, 7: 36–38.

Knaapen, L. (2014) Evidence-based medicine or cookbook medicine? Addressing concerns over standardization of care. Sociology Compass, 8(6): 823–836.

Kunskapsguiden (2019) Fem grundsteg. Kunskapsguiden. [https://kunskapsguiden.se/omraden-ochteman/verksamhetsutveckling/evidensbaserad-praktik/fem-grundsteg/. Hämtat 2020-11-10].

Law, J. (2017) STS as method. I: U. Felt, R. Fouché, C. A. Miller & L. Smith-Doerr (red.), The handbook of science and technology studies. London: The MIT Press.

Lundström, T. & Shanks, E. (2013) Hård yta men mjukt innanmäte. Om hur chefer inom den sociala barnavården översätter evidensbaserat socialt arbete till lokal praktik. Socialvetenskaplig tidskrift, (2): 108–126.

Martinell Barfoed, E. (2014) Standardiserad interaktion. En utmaning för socialt arbete. Socialvetenskaplig tidskrift, (1): 4–23.

Megill, A. (1994) Introduction. Four senses of objectivity. I: A. Megill (red.) Rethinking objectivity. Durham: Duke University Press.

Oscarsson, L. (2009) Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting.

Petersén, A. C. & Olsson J. I. (2015) Calling evidence-based practice into question. Acknowledging phronetic knowledge in social work. British Journal of Social Work, 45: 1581–1597.

Porter, T. M. (1995) Trust in numbers. The pursuit of objectivity in science and public life. New Jersey: Princeton University Press.

Sackett, D. L., Rosenberg, W. M. C., Gray, J. A. M., Haynes, R. B., & Richardsson, W. S. (1996) Evidence-based medicine. What it is and what it isn’t. British Medical Journal, 312(7023): 71–2.

Sager, M. & Bohlin, I. (2011) Avslutning. I: I. Bohlin & M. Sager (red.) Evidensens många ansikten. Evidensbaserad praktik i praktiken. Lund: Arkiv förlag.

Sager, M. & Pistone, I. (2019) Kunskap. I: A. Krohwinkel & U. Mannerheim (red.) LHC report. Nr 3. Moderna policyer. Inspel för en framtidsinriktad hälso- och sjukvårdsdebatt (s. 80–107). Stockholm Leading Health Care.

Silverman, D. (1985) Qualitative methodology & sociology. Aldershot: Gower Publishing Company Limited.

Socialstyrelsen (2003) Mål & metoder. Att arbeta som personligt ombud. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2009) Ett nytt yrke tar form. Personligt ombud, PO. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2011) Meddelandeblad nr 5. Statsbidrag till kommuner som inrättat verksamhet med personligt ombud till vissa personer med psykisk funktionsnedsättning. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2019) Att arbeta evidensbaserat. Socialstyrelsen. [https://www.socialstyrelsen.se/utveckla verksamhet/evidensbaserad-praktik/arbeta-evidensbaserat/. Hämtat 2020-11-04].

Socialstyrelsen & Sveriges Kommuner och Landsting (2011) På väg mot en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. Kartläggning, analys och förslag för att förbättra kunskapsstyrningen. Stockholm: Socialstyrelsen.

Sundell, K. (2011) Från auktoritetsbaserat till evidensbaserat socialt arbete. Skandinavisk Sjukvårdsinformation, 5(7): 6.

Sundell, K., Vinnerljung, B., Jergeby, U., Varg, N., Marklund, K. & Anttila, S. (2007) Socialt arbete. Mellan evidens och praktik. Socionomen, (2): 63–65.

Sundqvist, G., Bohlin, I., Hermansen, E. A. T. & Yearley, S. (2015) Formalization and separation. A systemic basis for interpreting approaches to summarizing science for climate policy. Social Studies of Science, 45(3): 416–440.

Svanevie, K. (2011) Evidensbaserat socialt arbete. Från idé till praktik. Umeå: Print & Media.

Svedberg, E. (2009) Personliga ombud och etik. I: Egen kraft – egen makt. En antologi om arbetet som personligt ombud. Stockholm: Socialstyrelsen.

SFS 2013:522 Förordning om statsbidrag till kommuner som bedriver verksamhet med personligt ombud för vissa personer med psykiska funktionsnedsättningar. Stockholm: Socialdepartementet.

Timmermans, S. & Berg, M. (2003) The gold standard. The challenge of evidence-based medicine and standardization in health care. Philadelphia: Temple University Press.

Topor, A. (2009) Återhämtning och empowerment. I: Egen kraft – egen makt. En antologi om arbetet som personligt ombud. Stockholm, Socialstyrelsen.

Widell (Lidström-), G. (1995) Organisationsbilder. Om tanken som bas för handling. Göteborg: BAS.

Wieten, S. (2018) Expertise in evidence-based medicine. A tale of three models. Philosophy, Ethics and Humanities in Medicine, 13(2): 1–7.

Wittgenstein, L. (1967[1953]) Philosophical investigations (Trans. by G.E.M. Anscombe). (3 uppl.) Oxford: Blackwell Publishers.

Zuiderent-Jerak, T., Forland, F. & Macbeth, F. (2012) Guidelines should reflect all knowledge, not just clinical trials. BMJ, 345 (e6702).

Downloads

Publicerad

2021-09-27

Referera så här

Lidström, A. . (2021) ”EBP och verksamhet med personligt ombud: Formaliseringar och objektiviteter”, Socialvetenskaplig tidskrift, 28(1), s. 95–118. doi: 10.3384/SVT.2021.28.1.4076.